2016: MÅNADENS BY DECEMBER SIDJÄRV

av | dec 1, 2016 | Månadens by, Okategoriserad

2016: MÅNADENS BY DECEMBER SIDJÄRV

DECEMBER MÅNADS BY: SIDJÄRV

Sidjärv nämns första gången i skrift den 24 april 1981, i en rapport i ungdomstidningen ÖP. Det sker i form av en rapport från den oförglömliga mingelfest som arrangerades när Sidjärvsrevyn haft premiär för första gången. Rapporten, numera tillgänglig enbart i fossilt tidningsformat, skrevs av Bertel Nygård, en olycksalig upptäcktsresande som just då råkade ha sitt högkvarter på ett risigt motell i Sidjärv.

(ÖP nr 17 1981 www.sou.fi)

Det är underligt och en smula frustrerande att Sidjärv så pass sent lyfter sig ur muntlighetens förhistoriska tid till skriftspråkets ljuvliga tid. Alla, inte minst byns hembygdsforskare, vet ju mer än väl att Thorulf Långgärds hittade en stenyxa i Stenåkern i Norrändan så tidigt som våren 1966. Namnet Stenåkern blev genast hett stoff såväl på ljugarbänk och i syjunta som bland lokala ortnamnsforskare. Stenbrytaren Gnejs-Åke Storthå blev så engagerad att han tappade ett stenblock på lilltån. Han skrek:

– Detta är det ultimata beviset för att Sidjärv grundades på stenåldern!

Så sant som det är skriket!

Sidjärv har funnits i alla tider, vilket står ristat i sten. Låt vara endast i form av en stenyxa, men ändå trovärdigt.

Nå, vi måste lugna ned oss, vilket vi Sidjärvsbor som känt har lätt för. I vår by går livet sin gilla gång.

Skeendet, såväl framsteg som fiaskon, har skildrats ingående och med ackuratess av lokaltidningen Folkets Dagblad och dess reporter Leif Sjöström. När reportern en gång för många år sedan ställde den lätt provocerande frågan vad en Sidjärvsyngling med napp i munnen önskade sig i julklapp fick han till svar:

”Att prise på blårävsskinne ska stig nalete helvitis mytji.”

Så ekonomisk-politiskt analytiska är vi Sidjärvsbor redan i treårsåldern. Vi tänker efter och tar det lugnt.

 

En annan gång rapporterade reportern om den förfärliga videokulturens frammarsch och beskrev hur det gick när en ansvarskännande pappa tillrättavisade sina två små piltar framför tv:n:

”Video! Video! Bara video”, skrek farsan. ”Snart har ni väl glömt läs- och skrivkonsten.”

Svaret, som reportern skickligt snappade upp, var förödande för föräldramakten:

”Snaka inte i nattmösan, gubjevel.”

I dag är den föråldrade videokulturen ersatt av den något modernare digitaliseringen, vilket kommer att placera Sidjärv i framkant när världen utvecklas. Att vi numera inte snakar i nattmösan visar framför allt på en beundransvärd förändringsbenägenhet i Sidjärv. Vi vill inte vara några museala utställningsföremål. Vi vill vara moderna och gå framåt till vilket pris som helst, vad det än kostar. Det kallas framsynthet.

Den gilla gången är som sagt ovanligt gill i vårt Sidjärv. Det hindrar inte att vi blickar ut mot vår omvärld och rätt ofta utvandrar dit. En gång reste ett sällskap ända till Amurlandet och slog sig ned för gott.

Många Sidjärvsbor har också rest till Helsingfors och någon enstaka till Seinäjoki. Till de förra hör våra många rikspolitiker, som med stort engagemang uppmärksammats av lokaltidningen. Vårt husorgan har inte hemfallit åt nedbrytande kritik utan odlat en välgörande satir, som står vår välkända självironi nära. Tidningen har inte velat vara elak, eftersom vi bybor tycker synd om etablissemanget och de stackare som inte fått glädjen att bli Sidjärvsbor.

Om det är något vi retar upp oss rejält på så är det överhetens påhitt att skapa så kallade storkommuner. Vi håller före att man på sin höjd ska bilda storbyar, och att Sidjärv är den optimala storleken.

”Vi behöver inga hyperkommuner”, säger byns intellektuella.

Hon heter Hulda.

Som framgick i början av denna rapport håller vi viss distans till ortnamnsetablissemanget. När forskarna påstår att våra svenskklingande ortnamn inte kan vara äldre än medeltida kontrar lokaltidningen med ett reportage från Sidjärv på tidig järnålder. Reportern har träffat två herremän i skinnluva, och denna replikföring återges i Folkets Dagblad:

”Var bor du nuförtiden?”

”Ingen aning.”

På medeltiden bytte Ingen aning tydligen namn till Sidjärv.

Allt fungerar väl i Sidjärv. Infrastrukturen är som den alltid har varit. Byvägen ligger där den alltid har legat och hotas inte för närvarande av nedläggning.

Byns offentliga sektor är väloljad och kostar nästan ingenting. Servicebranschen och näringslivet överlag bygger på närhet och lokalproducerat. Bor du i Sidjärv ska du akta dig för att råna bankkontoret. Oavsett hur väl du maskerat dig är det risk att kassörskan känner igen rösten, ringer dina föräldrar och ber dem returnera bytet utan att såra dig alltför mycket.

Låt vara att bankkontoret inte finns längre – men ändå.

 

Bertel Nygård

 

Alla illustrationer är publicerade med tillstånd av Susann Sjöström

Categories

Archives

Tags