1. Home
  2. /
  3. Blog
  4. /
  5. Okategoriserad
  6. /
  7. MÅNADENS BY JUNI 2018

MÅNADENS BY JUNI 2018

av | maj 31, 2018 | AKTION R.F., BYAR, Månadens by, Okategoriserad

MÅNADENS BY JUNI 2018

Sundom månadens by i Österbotten juni 2018

Sundom är Månadens by i juni 2018. Då Sundom som by låter tala om sig utanför de egna gränserna handlar det ofta om Öjberget, som är en plats som många besöker, numera året om. Men många har också hört talas om byn för att Söderfjärden är en del av den. Numera är Meteorian mitt på Söderfjärden den största turistattraktionen i byn.

Byn har ett eget visitkort, en publikation som heter Murmursunds Allehanda. Den boken sammanfattar årligen det som hänt i byn men den har också dokumenterat byns historia i 70 år.

Sundom by är gammal. Riktigt hur gammal vet ingen, men 600 årsjubileet firades 1977, så säger vi cirka 640 år kanske vi träffa ganska rätt.

Då redaktionen för Murmursunds Allehanda i fjol summerade de senaste 100 åren i byn kom deltagarna till att de två händelser som under den tiden påverkat bybornas liv och vardag mest är torrläggningen av Söderfjärden som var ett gigantiskt projekt och byggandet av bron från Myrgrund till Vasklot.

År 2003 utsågs Sundom till Årets by. I juni 2018 när Aktion Österbotten utsett byn till månadens by kommer byborna och gäster långväga ifrån att samlas just på Söderfjärden för att dels fira byns årligen återkommande sommarfest men också Meteorians kombinerade 10-års jubileum och invigning av nya byggnader, nya utställningar och installationer.

Två nya utställningslador är klara att tas i användning. Ladan för meteoriter och kraterstenar togs redan under fjolåret i bruk för möten, servering och föreläsningar. Nu har utställningen av jordbruksredskap byggts upp i den andra ladan. Utställningsutrymmena har kunnat byggas inom ramen för ett Leader-projekt, där finansieringen kommer från EU, staten och Vasa stad. Svenska kulturfonden har också gett ett betydande bidrag till Sundom bygdeförenings betalningsandel som uppgick till 50 % av byggkostnaderna. Bygget har varit möjligt tack vare hundratals och åter hundratals talkotimmar som frivilliga bidragit med.

Meteorian är självförsörjande med elektricitet.

Festdagen infaller den 16 juni och deltagarna kan fritt välja om man vill komma redan klockan 13.00 och delta hela dagen, komma till lunchen eller bara delta i sommarfesten som börjar kl 15.30.

Det detaljerade programmet hittar du här.

 

HÄR FÖLJER EN PRESENTATION AV VAD SUNDOM ÄR OCH STÅR FÖR:

SUNDOM

  • en stor by vid Finlands västkust med över 2 500 invånare
  • en naturnära by med allt från Söderfjärdens meteoritkrater till skärgården i Kvarkens världsarv
  • en stadsdel – en dynamiskt växande by i Vasa

Sundom idag

Befolkningen

Antalet invånare är idag omkring 2 500

  • svenskspråkiga är ca 73 %
  • finskspråkiga ca 25 %
  • övriga < 2 %

Av den yrkesverksamma befolkningen – ca 1 100 personer – är omkring 85 % löntagare, varav flertalet har sin arbetsplats i Vasas tätortsområde. Omkring 300 personer har sin arbetsplats inom byn, av dem är ett tjugotaltal jordbrukare och ett tiotal är knutna till fiskerinäringen. Inom byn finns ca 300 arbetsplatser. Antalet barn och studerande ungdomar uppgår till över 700 och antalet pensionärer till omkring 400.

En växande by

Sundom är en dynamisk, växande by i Vasa. Den gamla fiskar-, arbetar- och småbrukarbyns röda stugor och gårdar kompletteras idag av hundratals nya småhus i varierande stil.

Årligen tillkommer tiotals egnahemshus. Under 1990-talet tillkom 145 bostäder och under 2000-talet har över 200 bostäder byggts. Befolkningen växer således stadigt i Sundom. Antalet hushåll uppgår till ca 1 000.

En vidsträckt by

Byns bebyggelse ligger i en båge 6 km från stranden i öster vid Näset genom Yttersundom bycentrum till stranden i väster vid Biskopsholmen och Kronvik. Vidare sträcker sig bebyggelsen 6-7 km söderut från Yttersundom genom Översundom bycentrum i två stråk ut längs västra och norra kanten av Söderfjärden.
Holmar, skär och vatten täcker 2/3 av byns yta. I Sundom skärgård finns ca 1 000 sommarstugor, varav merparten finns på byasamfällighetens arrendemark. Byns totalareal uppgår till ca 23 000 ha,
varav 1 460 ha odlad mark, 6 260 ha skog och ca 15 000 ha vatten.

Befolkningen växer i Sundom

Sundom är en tillväxtby. På trettio år – från år 1980 till år 2010 växte invånarantalet med över 1 000 personer – från ca 1 300 till ca 2 400. Tillväxten var över 80 %, och den har fortsatt fram till idag med undantag för en liten nedgång år 2015.  Få orter i vårt land kan uppvisa en sådan expansion.

Idag bor ca 2 500 personer i Sundom

Årligen flera tiotal nya bybor

Från ingången av år 1973 blev Sundom en del av Vasa. Invånarantalet förblev under 1970-talet praktiskt taget oförändrat. Men från åttiotalets början sker en klar tillväxt varje år. Se diagrammet ovan. Ingen annan stadsdel i Vasa kan uppvisa en sådan jämn och kontinuerlig tillväxt. Befolkningen i hela Vasa har under trettioårsperioden ökat med ca 10 %.

Nya småhus

En ny vägförbindelse över Myrgrundsbanken, som öppnades år 1976, förkortade i ett slag avståndet mellan stadskärnan och Sundom från 24-28 km till 8-12 km. Den nya närheten till staden gjorde byn till en attraktiv stadsdel. I nybyggda och grundrenoverade enfamiljshus har många inflyttade funnit närheten till naturen.
Endast några radhus har byggts. Inga höghus får byggas i byn. Allt byggande sker med undantagslov utom i nya bostadsområdet Björsberget.

Svensk stadsdel

Sundom är Vasas svenskaste stadsdel. Vid årsskiftet 2016-2017 var 73,2 % av byns befolkning svenskspråkig. De finskspråkigas andel har ökat från 6 % år 1973 till dagens 25,2%.  Annat modersmål har 1,6 % av sundomborna. Stadsplaneringen räknar med en fortsatt befolkningsökning i Sundom.

Föreningar

Sundom Bygdeförening rf

Är en ideell förening som verkar för att främja byns och sundombornas intressen.
I växelverkan med byborna, andra föreningar och stadens myndigheter deltar bygdeföreningen aktivt i utformningen av vår gemensamma framtid i byn.

Kronvik byaförening rf

Verksamhet: Barn och ungdomsverksamhet, samt fastighetsförvaltning inom bydelen Kronvik i Sundom.

Näsets byaförening

Verksamhet: Verksamhet för trivsel och samarbete bland boende i bydelen Näset i Sundom
Hemsida: www.naset.fi

Sundom Ungdomsförening rf

Verksamhet: Ungdomsverksamhet, äger uf-lokalen i byn
Hemsida: http://www.sundomuf.fi 

Sundom Idrottsförening rf

Verksamhet: Fotboll, skidning, rinkbandy och volleyboll
Hemsida: http://www.sundomif.fi/

Sundom lokal-TV rf

Verksamhet: lokala TV-sändningar september – maj, första och tredje söndagkvällen i månaden + plus repriser. Lokala egenproducerade program. Textruta året runt för föreningars meddelanden och evenemang.
Hemsida: http://www.sundomtv.fi

Sundom Lantmannagille rf

Verksamhet: info och upplysande verksamhet för jordbrukarnas yrkesförkovran

Sundom lokalavdelning av ÖSP

Verksamhet: jordbrukarnas (producentrörelsens) fackavdelning i byn

Sundom Båtklubb rf

Verksamhet: Info och upplysande verksamhet för småbåtsförare, ansvarar för småbåtshamnen i Kronvik, utprickning av småbåtsfarleder i Sundom skärgård, utger sjökort för småbåtsfarleder mellan Närpes och Munsala. Hemsida: www.sbfk.fi

Sundom villaägares förening rf

Verksamhet: intresseförening för de som har sommarstugor i skärgården
Hemsida: www.svaf.fi

Skogsvårdsföreningen i Österbotten

Verksamhet: skogsägarna i Sundom tillhör denna skogsvårdsförening med verksamhet i byn

Sundom Fiskargille rf

Verksamhet: info och upplysande verksamhet för fiskare, arrenderar fiskevatten

Sundom Jaktförening rf

Verksamhet: jakt och viltvård på arrenderade jaktmarker i byn

Sundom Hem och skola förening

Verksamhet: info om skolverksamheten, samarbete skolan och föräldrar

Sundom daghem, Vindägen

Sundomvägen 5, 65410 Sundom

Föräldraföreningen för Sundom daghem

Verksamhet: förening för föräldrar och andra som stöder daghemsverksamheten

Sundom SFP

Verksamhet: Svenska Folkpartiets lokalavdelning i byn, politisk verksamhet

Sundom socialdemokrater rf

Verksamhet: Socialdemokratiska partiets lokalavdelning i byn, politisk verksamhet

Sundom avdelning av Finlands Röda Kors

Verksamhet: verksamhet enligt Röda Korsets principer

Sundom-Solf lokalavdelning av samfundet Folkhälsan

Verksamhet: verksamhet enligt samfundet Folkhälsans principer, samarbete med andra byar

Sundom spelmän

Verksamhet: spelmanslag, bevarar folkmusik och uppträder med musik

Sundom marthaförening rf

Verksamhet: lokalförening inom Finlands svenska Marthaförbund, info och upplysande verksamhet

Sundom pensionärsklubb

Verksamhet: samlingstillfällen för pensionärer med program. Reseverksamhet

Prästgårdspensionärerna

Verksamhet: kapellförsamlingen ordnar samlingstillfällen för pensionärer och reseverksamhet

Pensionärshemsföreningen Hemgården rf

Verksamhet: upprätthåller servicebostäder för åldringar, matservering

Sundom avdelning av Kyrkans Ungdom

Verksamhet: bland barn, ungdomar och vuxna inom kapellförsamlingen

Sundom missionsförsamling

Verksamhet: bland barn, ungdomar och vuxna på frikyrklig grund.

Sundom gravgårdsförening rf

Verksamhet: anlagt en gravgård i byn. Gravgården invigd 2.7.2000

 

Andra organ av betydelse för byn

Sundom områdeskommitté

Verksamhet: politiskt sammansatt organ av Vasa stad. Kan ta initiativ i frågor som berör byn som anses höra till kommunen, samt remissorgan för kommunala frågor som berör byn.

Sundom Kapellförsamling

Verksamhet: Kapellförsamling under Vasa svenska församling. Kapellpräst på deltid (70%). Byn har egen kyrka, gravgård och församlingshem.

Sundom samfällighet

Förvaltar samfällt ägda områden i skärgården och på fastlandet. Arrenderar ut områden för villabebyggelse, båthusplatser, båtplatser och parkeringar.
Hemsida: www.sundomsamfällighet.fi

Väglag för enskilda vägar

Kontakta Vasa Stad, Kommuntekniken för mera information

Sundom Vattendelägarlag

Verksamhet: ombesörjer i Lag om fiske fastställda uppgifter. Utarrenderar byns gemensamma vattenområde för fiske.

Söderfjärdens torrläggningsföretag

Verksamhet: ansvarar och sköter underhållet av diken och pumpstationer på Södefjärdens unika jordbruksområde på vilket åren 1997-1999 utförts Europas största enhetliga täckdikningsreglering, som är av betydelse för miljön.

Aktiastiftelsen Solf-Sundom

Verksamhet: stöder föreningar med vinstmedel som tilldelats stiftelsen från Aktia banks vinst.

Vasa Arbis verksamhet:

Arbetarinstitutet i Vasa stad med verksamhet (kurser, seminarier och föreläsningar) i byn.

Service & Tjänster

 Kommunalt

Statligt – forststyrelsen

Föreningar

  • Meteoria Söderfjärden – meteoria.fi
    – utställning – astronomiskt observatorium – fågeltorn
  • Årspublikationen Murmursunds Allehanda.
  • Ungdomslokal
  • Pensionärshemmet Hemgården
  • Byastuga i Kronvik
  • Sundom gravgård
  • Sundom lokal TV  – www.sundom.tv

Kyrkligt

Privat:

    • Dagligvarubutik
      • läkemedelsskåp
      • postombud
  • 2 semesterbyar
  • Småbåtsfarleder
  • Grillrestaurang
  • Dam och herrfriseringar
  • Fiskrökerier
  • Ridstall och manege

Sevärt i Sundom

Söderfjärden

  • En globalt unik meteoritkrater från ett nedslag för över 520 miljoner år sedan
  • En rund odlingsslätt och ett bördigt jordbruksområde som torrlades på 1920-talet
  • Ett nationellt värdefullt kulturlandskap och Natura 2000 område
  • Viktigaste rastplatsen i Finland för tranor
  • I besökscentret Meteoria Söderfjärden berättas platsens långa och dramatiska historia
  • I Söderfjärdens pumphus illustreras torrläggningens historia i konstverk och anläggningar
  • Sju skäl att se Söderfjärden

Öjberget

  • Högsta platsen i byn med en naturlig topp på nivån +50 m över havet
  • Trolska hällmarker med månghundraåriga martallar, dramatiska klippformationer, en jättegryta och fornstränder eller “djävulsåkrar”- om jättegrytan,
  • Här finns de äldsta spåren av mänsklig aktivitet i Vasaområdet: från slutet av stenåldern för ca 4 000 år sedan. Mera om stenåldersfynd på Öjberget, klicka här
  • Backe för utförsåkning med toppnivån på +55 m öh, skidspår och motionsleder i omväxlande terräng och en fängslande naturstig med varierande biotoper. Informationsbroschyr om Öjbergets naturstig, PDF 2,7 MB
  • Från ett utsiktstorn (+65 m öh) på slalombackens topp ser man vida omkring: Söderfjärden, byn, skärgården och Vasa stad
  • Stora informationstavlor om Öjberget och Söderfjärden vid skidstadion och Markvägen

Skärgården

  • Väl utprickade småbåtsfarleder genomkorsar steniga fjärdar och sund
  • En vid och omväxlande skärgårdsnatur med sammanlagt över 220 km strandlinje och hundratalet holmar och skär, allt från en lummig innerskärgård till karga skär och grynnor ute i Kvarken.
  • Ytterskärgården och Torgrunds skärgård är Natura 2000-område och utgör en del av Kvarkens världsarv
  • Vikar grundas upp och de låga holmarna växer genom landhöjningen som är omkring 85 cm per sekel
  • Skärgårdskultur med fiskelägen, gamla fäbodställen, tusentalet fritids stugor och logimöjligheter i semesterstugor på Utterö

Ytterligare sevärdheter:

  • Skyddat gammelskogs- och Natura 2000-område på Öjen
  • Strandlinjestenar vid Markvägen
  • “Vilansteinin” vid Västersvägen
  •  Minnesmärke över båttrafiken Sundom-Vasa på Näset
  •  Båthus vid Näset, Västeröver och Kronvik
  •  Prästgården
  • Gamla fiskelägen på Storsanden och Högbådan

Söderfjärden

Meteorian är ett modernt besökscenter med en spektakulär utställning, ett avancerat astronomiskt observatorium, ett fågeltorn och egen energiproduktion- se www.meteoria.fi

Sju skäl att se Söderfjärden

Söderfjärden en mil söder om Vasa är en sällsynt plats. Halva fjärden ligger inom Vasa stad i Sundom by och andra halvan inom Korsholms kommun i Solf och Munsmo. Ett litet hörn i sydväst ligger inom Malax kommun. Söderfjärdens historia är svindlande lång. Den rofyllda slätten gömmer många dramatiska och ovanliga element som är värda att stifta bekantskap med. Åtminstone följande sju skäl finns för att se Söderfjärden.

I. En sällsynt, vacker och välbevarad meteoritkrater

Söderfjärden uppkom vid ett meteoritnedslag för över 520 miljoner år sedan och har en ännu välbevarad kraterrundel. Den är en av de bäst bevarade meteoritkratrarna i världen.

Mången betraktare från ovan har tjusats av Söderfjärdens gulgröna åkerrundel innanför en rund krans av randberg. “Finlands vackraste meteoritkrater” är 5-6 km tvärs över och mer än 300 meter djup, fylld med yngre sedimentbergarter, bl.a kambrisk sandsten. Tio andra kända spår av meteoritnedslag i Finland är vattenfyllda oregelbundna sjöar, föga kraterlika. Söderfjärden är en unik plats på jorden, eftersom endast 176 meteoritnedslag är kända på vårt jordklot.

II. Jordens och livets historia kan avläsas

Här kan vi studera jordens historia från urtid till nutid. Minst två gånger har platsen under årmiljoner av kontinentvandringar passerat jordens ekvator. Under kraterns oändligt långa historia har livet på jorden utvecklats från enkla organismer till dagens natur. I borrkärnor ner ur Söderfjärden finns inbakade fossil av pyttesmå ryggradslösa djur, bl.a. fragment av trilobiter och brachiopoder. Detta ger perspektiv på livets utveckling.

III. Aktuellt tema: Jorden som måltavla för himlakroppar

Söderfjärden är ett åskådligt exempel på vad som händer vid himlakroppars kollision med jorden: Det blinda bombardemanget från rymden, kraterns explosiva uppkomst i en sky av eld, ånga och smält sten samt de förödande konsekvenserna, utplånat liv och chockad materia. Endast en kärnexplosion i megatonklass kan mätas med denna universums urkraft. Ett gigantiskt meteoritnedslag för 65 miljoner år sedan bidrog sannolikt till dinosauriernas utdöende. Under de senaste åren har asteroider och kometer som kan ge upphov till meteoritnedslag på jorden varit i fokus via filmer, tidningar och vetenskapliga diskussioner. Intresset ökar då många kan se fenomen som kometer (t.ex. Hale-Bopp år 1997) eller nedstörtande eldklot (t.ex. Tagish Lake meteoriten i Kanada i januari 2000, eller en meteorit i Danmark som sågs falla i januari 2009 och som hittades två månader senare)

IV. Hav blir land och människan kommer in på arenan

Nere i kratergrytans djupa avlagringar finns spår av flera istider. Efter senaste istiden har landet stigit ur havet, först omkring tio meter per sekel och idag ca 80 cm på hundra år. Genom landhöjningen speglar Söderfjärden utvecklingen under fyra årtusenden.

Här var ytterskärgård under stenåldern, bronsåldern och järnåldern. På meteoritkraterns randberg i norr, uppe på Öjberget finns lämningar som daterats till slutet av stenåldern för ca 4000 år sedan, och en tidsbestämd och utgrävd hyddbotten i Sundom berättar om ett fiskeläge långt ute i västerhavet under järnåldern för drygt 2000 år sedan. Senare under medeltiden finns belägg för notfiske i den alltmer uppgrundade fjärden. Under därpå följande århundraden krympte fisket, i stället vidgades åkerbruk och bete i fjärdens lider. Fram in på 1900-talet bärgades starr och sälting till kreatursfoder. Breda vassbälten gav taktäckning och bolstervippor. Tanken på en utdikning, en torrläggning föddes i slutet av 1700-talet.

V. Fjärden dräneras i Nordeuropas största torrläggningsprojekt

Under början av 1900-talet blev Söderfjärden föremål för ett gigantiskt torrläggningsprojekt, Nordeuropas största. Trots upprivande meningsskiljaktigheter mellan intressenter i Solf och Sundom byar drevs torrläggningen igenom. Den unge sundomjordbrukaren August Holmström var en av drivkrafterna i processen.

Utloppskanalen “Riddardiket” fördjupades och kilometertals med diken grävdes med möda för hand, spadtag för spadtag i en fastklibbande lera. En speciallag “Lex Söderfjärden” stiftades i riksdagen för att trygga torrläggningen. År 1927 var torrläggningen klar och byarna kring Söderfjärden fick stora tilläggsarealer. Plogen sattes i jungfrulig mark. Ytterligare lador byggdes. Söderfjärden blev ladornas rike, som mest fanns ungefär 3000 lador på 1940-talet. Idag finns endast ett fåtal lador kvar.

VI. Pumpning bland konst

I över 80 år har pumpar hållit Söderfjärden torrlagd. Ett äldre pumphus är idag museum över torrläggningen. Ett nyare pumphus från 1960-talet är också samtidigt ett konstmuseum som speglar Söderfjärdens utveckling.

Eivor Holms tre monumentala väggmålningar skulle ha en given plats även i en nationell konstsamling. Paula Blåfields takmålning med meteoritmotiv och ytterligare väggmålningar av Nils Nygren, Tapani Tammenpää, Kaj Smeds och Lars Nedergård kompletterar den unika konstsamlingen. I pumphusen finns en omfattande information om Söderfjärdens historia och nutid.

VII. Tranornas paradis i Finland

Söderfjärden är idag en bördig, täckdikad slätt med stora sammanhållna jordbruksarealer, totalt 2 300 ha bördig mark. En miljöfrämjande reglerad täckdikning genomfördes i slutet av 1990-talet. Jordbruket är levande och modernt. Men Söderfjärden är även ett paradis för fåglar. Bl.a. tranor rastar här, många tusen ståtliga fåglar gästar den rika kornboden varje höst. Rekordet från september 2009 ligger på 7 966 tranor på en dag. Sammanlagt besöker långt över 10 000 tranor Söderfjärden från mitten av augusti till början av oktober. Under dessa höstveckor drar mäktiga tranplogar i kvällningen ut till skärgården, där tranorna övernattar för att sen återvända till Söderfjärden i gryningen. Söderfjärden är i särklass den viktigaste rastplatsen i Finland.

Eftersom tranorna även skadar grödor har försök gjorts med särskilda viltåkrar för att mata tranorna. Tranorna motiverar att Söderfjärden ingår i Natura 2000 och området är även tack vare sin odlingskultur klassat som ett nationellt värdefullt landskapsvårdsområde.

För att lyfta fram unika Söderfjärden har flera utvecklingsprojekt genomförts, bl.a. Sundom bygdeförenings Leader-projekt  Från meteoritnedslag till kulturpärla (1997-2000).

Under åren 2006-2008 uppfördes Meteoria Söderfjärden mitt ute på Söderfjärden – ett besökscenter med en utställning, ett astronomiskt observatorium och ett fågeltorn. Meteorians öppettider: www.meteoria.fi

Ytterligare information om Söderfjärden ger Sundom bygdeförenings METEORIA-ansvarige: Matts Andersén, e-post: matts.andersen@sundom.fi

Sundoms historia

För över 520 miljoner år sedan krasch-landade en stor meteorit på jordklotet och bildade en jättekrater som sen fylldes med avlagringar. Platsen är idag känd som Söderfjärden och den ligger delvis inom Sundom by.

Spår av de första människorna i området har hittats uppe på Öjberget, bl.a. en stenmejlsel, kvarts- och sandstensavslag, kokstenar samt brända ben. Denna säsongboplats på 46 m över havet har genom kol-14 analys daterats till slutet av stenåldern för ca 4000 år sedan. Öjberget var då en liten ö långt ute i västerhavet, ca 30 km från närmaste fastlandsstrand.

För mer än 2000 år sedan då de högst belägna delarna av den blivande byn stack upp som öar i det yttersta havsbandet kom fiskande och sälfångande människorna till platsen. Spår av denna säsong-bosättning finns på en höjd invid Västersvägen i Sundom. Här har en hyddbotten undersökts vid arkelogiska utgrävningar och åldern har fastställts av kol ur en eldstad.

De första bofasta innevånarna tog sannolikt området i besittning på 1200- eller 1300-talet, då byn fick namnet Murmursund. Under århundraden gav havet och jorden levebröd åt inbyggarna i Murmursund, motsvarande dagens Översundom och på Kålsö, motsvarande dagens Yttersundom. Från slutet av 1500-talet börjar byanamnet Sundom användas.

Fiskar- och småbrukarbyns historia kan man bl.a. bekanta sig med på Sundom hembygds-museum, i Södersunds väderkvarn, i skärgården t.ex. Högbådans eller Storsandens historiska fiskelägen och Sundom bygdeförenings båthus vid Västeröver. Om milstolpar i byns historia finns mera att läsa i Sundoms historia i tre delar och i bygdeföreningens årspublikation Murmursunds allehanda.

Hyddbotten

På en ås intill Västersvägen, en halv kilometer väster om nuvarande bebyggelsen finns spår av Sundoms förhistoria. Här på Djupkärrs-backen upptäckte Karl-Erik Mitts år 1987 ett antal hyddbottnar. En av dessa hyddbottnar undersöktes vid en arkeologisk utgrävning sommaren 1989. Då frilades en husgrund med stenfot. Den nästan kvadratiska sten-foten mäter ca 5 x 5 meter. Stenfoten är delvis raserad, men norrväggen består av stenar radade på varandra till en höjd över 60 centimeter. Ingången till hyddan finns mot sydost. Vid utgrävningen påträffades mitt i husgrunden en rund eldstad med en kantring av stenar. Inne i och invid eldstaden hittades kol och brända benfragment, möjligen av säl.

En säsongboplats

Sundom bygdeförening lät sedare åldersbestämma kolfynden ur eldstaden. Resultatet från kol-14 analysen visade sig att här hade människor bott och eldat för över 2 000 år sedan. Då låg platsen på en ö i yttersta havsbandet. Troligen var det en säsongboplats för sälfångst och fiske. Men vilka var de som då före vår tideräknings början hade tagit den skyddade viken eller sundet i besittning? Hur levde de?

Med fantasins hjälp kan vi måla upp en bild av ett fångstfolk som sökte sig hit ut för att fånga säl på vårvintern. De kom från fastlandet som då låg omkring femton kilometer mot sydost. På en skyddad landtunga uppförde de okända säljägarna en eller flera hyddor. Stenar radades upp till en grundmur och sedan uppfördes en takkonstruktion som möjligen bestod av uppresta trädstammar täckta med något täckmaterial. Idag återstår bara den delvis raserade stenmuren som nu ligger på 22,5 meter över havet. Ytterligare hyddbottnar kan ha utplånats vid ett vägbygge som skar genom åsen i slutet av 1980-talet.
Här hade de suttit inne i hyddan och tillrett sitt kött över elden medan röken sökte sig ut genom en öppning i taket. I denna primitiva koja hade fångstfolket ätit och sovit under de perioder som man tillbringade härute.

Fyndfattigt – tillsvidare

Vid fortsatta arkeologiska utgrävningar i augusti 1994 hittades invid eldstaden en nagelstor keramikskärva. Kanske hade biten spjälkt ur ett dryckeskärl av keramik? I varje fall pekar det lilla fyndet på förromersk järnålder, vilket också var resultatet av kol-14 bestämningen. Utöver keramikbiten hittades ytterligare brända sälben bredvid eldstaden.

1994 års grävningar koncentrerades till planen utanför hyddingången i söder och sydväst. Här gjordes inga fynd. Inga förväntade föremål eller kvartsavlag till skinnskrapor hittades. Fyndlösheten tydde på att inbyggarna noggrant hållit reda på sina tillhörigheter. En av deltagarna i utgrävningen konstaterade en aning uppgivet: “di kom väl från Laihela”.  De två utgrävningarna ordnades av Vasa arbis och Sundom bygdeförening. Arkeolog Jan Fast handledde ett tiotal grävare under en vecka per sommar. Så långt har området varit tämligen fyndfattigt. Men kanske framtida utgrävningar kan ge mera?

Offergropar?

Ett par hundra meter västerut från hyddbottnen längs Västersvägen finns två skålformade gropar i ett plant sandstensblock. Stenblocket med groparna ligger i vägkanten invid ett några kubikmeter stort flyttblock. Platsen har fått namnet “kattfäälin och hondfäälin” efter groparnas form och storlek som påminner om avtryck efter en kattfot och hundtass. Det förefaller klart att groparna hackats ut av människohand och arkeologer anser att det kan vara gamla offergropar. När de tillkommit och varit i användning är omöjligt att säga och om ett samband med hyddbottnen kan man bara spekulera.

Jättegryta och grytnischer på Öjberget

På Öjbergets sydsluttning invid 3 kilometers skidspåret finns en djup jättegryta och kringliggande grytnischer. Platsen ligger ett stenkast från det ställe där 3 km spåret viker av från 5 km spåret.

De mjukt slipade klipporna och urholkningarna i berget på denna plats har nötts fram av snurrande grus och stenar i en istidsälv/fors och ytterligare formats av havsvågors kraft på en fornstrand.

Under den senaste istiden, troligen under avsmältningsskedet för över 10 000 år sedan, satte en strid vattenström eller fors under isen stenar att snurra på denna plats. De virvlande stenarna slipade småningom en djup grop i berget = en jättegryta. En vägg i jättegrytan pressades i något skede ut av vatten eller is.

En typisk jättegryta är nästan cylinderformig och dess botten är rundad och jämnslipad. Storleken kan variera från små fördjupningar till gropar som är flera meter breda och över 10 m djupa. Förr trodde man att jättar svarvat ut grytorna i berget för att koka mat i.

En annan möjlighet är att det är en strandgryta och grytnischer som bildades när havets kraftiga bränningar slog mot dessa strandhällar för omkring 4 000 år sedan. Vid den tiden fanns ingen skyddande skärgård, så vågorna fick ordentlig kraft. Stenar och grus fungerade som ”slipmedel” på samma sätt som när jättegrytor bildas. Men om denna ”vågkraft” skulle ha skapat fördjupningarna, så borde hela sluttningen på samma höjd av Öjberget vara formade på samma sätt. Men eftersom endast en avgränsad del är slipad, så har formerna antagligen bildats i en isälv och kan möjligen ha slipats ytterligare då havsytan låg på denna nivå. Kontroll nr 6 på Öjbergets naturstig ligger på denna plats. Matts Andersén fann denna jättegryta på Öjberget år 1984.

“Kukkosteinin” en möjlig tafone

Är Kuckosteinin en tafone? Nästan nere vid Utteröfjärden och ett stenkast från Västersvägen ligger ett stort flyttblock med en grytliknande fördjupning. Flyttblocket är högt som ett tvåvåningshus och kallas för Kuckosteinin. Hålan i stenen ligger nere vid marken på den västra väggen. Fördjupningen har en diameter på 80-90 cm och ett lika stort djup. På bilden ligger en tumstock över öppningen. Hittills har håligheten tolkats som en liten jättegryta, som i så fall skulle ha uppkommit innan flyttblocket av inlandsisen placerades i sitt nuvarande läge.

Då grytbottnen är rätt skrovlig och fördjupningen går in i den lodräta väggen kan det var fråga om en tafone, d.v.s. en förvittringsfördjupning eller en hålighet som bildas i vertikala bergväggar eller stenblock. På engelska och svenska kallas fenomenet för en tafone, som kommer från italienskans begrepp för ett urholkat block. Pluralformen på svenska är tafoni som i finskan är en tafone. I Kuckosteinin har förmodligen tafonen fått sin början i en liten spricka redan före istiden och har sedan så småningom vidgats och fördjupats genom en fortgående förvittringsprocess. Enligt en artikel i Suomen Luonto i augusti 2001 finns det omkring 300 tafoni på ett femtiotal platser i Finland, många i Lappland. Tafoni är också vanliga i medelhavsområdet.

Oberoende av vilken uppkomsthistoria Kukkosteinin har, så är det en rar klimp med en ovanlig fördjupning.

Hembygdsmuseum

Byggnaderna på Sundom museiområde

1. Bondstugan

Stugan är uppförd på sin nuvarande plats i Västergränden under senare delen av 1700-talet av Anders Ersson Hortans född år 1730 eller av gårdsmågen Pehr Mattson Hortans född år 1769. De nämns som första bönder på Nystu (= Nystuga) på Hortans hemman. Anders Abraham Andersson Hortans (Nystu Ant) född år 1856 var den sista bonden i släktet, som bodde i stugan fram till slutet av 1920-talet. Stugan var därefter uthyrd till olika ändamål, bla. användes den som slöjdsal av Breidablick folkhögskola. På 1940-talet beboddes stugan av en skomakare. I början av 1950-talet köptes stugan av Sundom ungdomsförenings museisektion till bygdehus, och donerades till Solf kommun. Museisektionen blev bygdekomitte år 1953 och registrerades, och i början av 1970-talet blev bygdekomitten bygdeförening. Museet invigdes den 12 augusti 1962 och hade då inretts av skolföreståndaren och eldsjälen Ragnar Hagman, som insamlat en stor del av föremålen på 1950-talet. Då Sundom år 1973 överfördes till Vasa stad övergick också museiområdet (huvudbyggnaden, kvarnen och tomten) i Vasa stads ägo. Österbottens museum och Sundom bygdeförening har nu hand om verksamheten.

2. Uthusraden

Uthusraden med stall, kärrhus och bod uppfördes på 1850-talet av bonden, målaren och gelb-gjutaren Erik Henriksson Oijst Häggqvist. Byggnaden var belägen intill gelbgjuteriet vid Målares i Jåfsbacken. Byggnaden donerades av Ole Norrgård, som uppförts av hans morfarsfar. Den flyttades till museiområdet 1989-1990. På dess nuvarande ställe fanns tidigare en liknande men större uthusbyggnad.

3. Sädesboden

Sädesboden skulle stå litet åtskilt från den övriga gårdsgruppen för att kunna räddas vid en eventuell brand. Uppfördes i Yttersundom på Näset, troligtvis år 1785. Donerades av skolrådet Ernst August Mitts och flyttades till museiområdet i slutet av 1980-talet.

4. Höladan

Ladan uppfördes ursprungligen i Yttersundom på Holmen invid pumpstationen vid sekelskiftet eller något tidigare. Det är en typisk österbottnisk lada timrad av rundvirke med utåtsluttande väggar.Den är av större modell beroende på bärgningsmängden, de äldre var av mindre. Ladan donerades av Sigrid och Albert Fjällfors. Den flyttades till museet 1992-93.

5. Fäboden

Fäboden uppfördes i stock på Gambelstuskatan vid Grävenströmmen på Långskär i Sundom skärgård under 1850-talet av Johan Gabrielsson Svarfvar född år 1825. Han var bonde på den hemmansdel av Svarfvars som kallades “Maj-Sofis”. Hans söner Johan och Edvard övertog hemgården i Svarvarsbacken, inklusive fäboden. Johan Svarfvar “Maj-Sofis Johannes” levde som ogift. Han hade kor vid fäboden fram till 1915-talet. Edvard var förutom bonde också lanthandlare. Hans yngsta dotter Hilda Svarfvar född år 1895 hade egen affär i Vasa, liksom två av sina äldre systrar. Hon var gift med Rudolf Viklund. De hade fäboden till sommarstuga fram till början av 1940-talet. Fäbodväsendet var mycket allmänt i byn ända till i slutet av 1950-talet, då boskapen förbjöds att beta i skogen. Fäboden återuppfördes på museiområdet 1993-94.

6. Brunnen

Vattenbrunnen på gårdsplanen har under gångna tider varit av stor betydelse för den närliggande bebyggelsen, ända tills det kommunala vattnet kom till byn på 1960-talet från Malax och på 1970-talet från Vasa stad.

7. Väderkvarnen

Kvarnen kallas Magnusas Nyback, Jåpes-Juss väderkvarnen. Johan Jonasson Båtmästar född år 1819 hade köpt väderkvarnen omkring 1850 från Petalax eller Molpe, sedan han förlorat sin hemmansdel, som han brukat på Båtmästar. Hans familj bodde i en liten stuga väster om kvarnen på Håbelkontin. Där livnärde han sig i huvudsak som mjölnare till senare delen av 1860-talet, då han och makan en vårdag omkom i en tragisk drunkningsolycka på svag is på Stadsfjärden. Efter honom blev Gustaf Adolf Ehn Båtmästar född år 1818 och hans hustru Brita Maria Magnusdotter Båtmästar född år 1823, ägare till väderkvarnen. Senare ägare blev genom deras barn släkterna Lervik, Sandvik och Båtmästar, Ekebohm. Kvarnen med två kvarnhus flyttades till museiområdet på 1950-talet. Den uppfördes så omsorgs-fullt att man kunde mala med kvarnen, vilket också skedde under en filminspelning.

8. Gärdesgården

Våren 1997 byggdes den traditionella gärdesgården runt museiområdet som enligt gammal förebild från byn ramar in gårdsgruppen till en helhet. Samma år byggdes också den efterlängtade hynschon (utedasset).

9. Soldattorpet

Ett soldattorp från Flaskarseskärret i Sundom har flyttats till museiområdet. Soldattorpet har inretts som det såg ut på 1700-talet, då soldatindelningen infördes i Finland. I torpet är det möjligt att ha servering i liten omfattning. Stockstommen uppfördes sommaren 1998, och till vintern sattes en presenning som tillfälligt tak. Spisen och skorstenen murades 1999 och ett nävertak med trodor lades på torpet. Torpet färdigställdes under år 2006.

Soldattorp nr. 132 i Närpes kompani

Soldattorpet byggdes på 1700-talet vid Flaskares kärret, där den ursprungliga stenfoten finns bevarad. Platsen är väldigt vacker och kuperad med små kullar och stora gamla träd. Utgrävningar gjordes på området 1991 och –92 och vid efterforskning kom det fram att huset stod på Näset.

Första torparsynen 1752

Soldattorpet beboddes på 1700-talet och torpsyner gjordes enligt statliga direktiv. Den första torpsynen gjordes år 1752. Då beboddes stugan av soldat Anders Öhman. Förutom stuga med farstu fanns bod, foderlada, kålland och ¨watuhohl¨ (brunn). Nästa torpsyn hölls hösten 1785. I stugan bodde nummervolontären Carl Gustav Herrlin. Vid torpsyn 1791 och 1797 beboddes stugan av trumslagare Gustav Herrlin. Han bodde i stugan fram till 1808-09 års krig.

Återuppbyggandet

Återuppförandet inleddes år 1997 av Sundom bygdeförening i samarbete med Österbottens museum. Soldattorpet invigdes hösten 2003. Vid återuppbyggandet har man försökt få soldattorpet att efterlikna det ursprungliga så mycket som möjligt.

Torpet interiör

  • Timran uppfördes och dåliga stockar byttes ut.
  • Fönstren förminskades och övrevåningen togs bort.
  • Öppna spisen murades enligt 1700-tal med lerbruk i stället för modern cement. Bakugnen är också tidsenlig modell.
  • Kompletterande breda golvplankor erhölls. Golvet såpskurades.
  • Öppna mullbänkar byggdes enligt 1700-tal.
  • Takbräderna putsades från olika målfärgslager.
  • Väggarna målades med limfärg och stänkmålning.
  • Inredningen i stugan är tidsenligt sparsam.
  • På utsidan finns brädbeslåning för att skydda stockarna, på taket finns trodor och näver ovanpå takfilten.

Södersunds väderkvarn

En mamsell invid Söderfjärden i Sundom

Södersunds väderkvarn uppfördes under tidigt 1800-tal, då Söderfjärdens vattenspegel ännu låg över stora delar av det flacka landskapet.

Inne i kvarnen finns årtalet 1809 inskuret på en av sädestrattarna. 1809 anses vara kvarnens byggnadsår. Isak Jakobsson Schöring (1759-1833) bonde på hemmanet vid Södersundet lät uppföra den ståtliga kvarnen. Enligt en muntlig tradition skulle sjömannen Skata Johan ha fungerat som arkitekt och byggmästare.

Det berättas att Johan skulle ha seglat som timmerman i många år och sannolikt även besökt Holland.

Förebilden till Södersunds mamsellkvarn är uppenbart holländsk. Mamsellen med de buktiga formerna är ett tämligen unikt byggnadsverk för Finland. Kvarnen användes i drygt hundra år för mäld på två stenpar och för hyvling av pärtor på en pärthyvel inne i kvarnen.

Kvarnen togs ur bruk och vingarna föll av på 1910-talet. Den kom att stå vinglös till år 1991, då nuvarande ägaren Sundom bygdeförening satte upp ny vingstock och nya vingar. Över två sekel har förflutit sedan vinden för första gången satte kvarnens vingar, drivaxlar, träkugghjul och malstenar i rörelse. Idag står Södersunds väderkvarn nyvingad sedan två decennier som ett unikt minnesmärke över gammal bondekultur och hantverksskicklighet.

Taket förnyades 2003. Kvarnens 200 års jubileum firades sommaren 2009 med en fest vid den ståtliga mamsellen.

Besökare som önskar komma in i kvarnen kan kontakta Sundom bygdeförening.

En storm tog kvarnens vingar 2014. Under 2017 fick kvarnen en ny vingstock och nya vingar monterades samt ny brädfodring, nu återstår fasadbelysningen av kvarnen som är på gång.

Stenåldersfynd på Öjberget

Sundoms förhistoria börjar redan på stenåldern. Det vet vi sen sommaren 2003, då resultatet av en åldersbestämning av brända ben från Öjberget blev klar. Det är fråga om det klart äldsta spåret av människor som hittats i Vasaområdet. Kol-14 analysen som gjordes på dateringslaboratoriet vid Helsingfors universitet, berättar att benen blivit brända för ca 3 800 år sedan – alltså i slutskedet av stenåldern. Även avslag av kvarts och sandsten samt brända stenar (“kokstenar”) har hittats på samma plats – i ett grottliknande utrymme under ett stort flyttblock som ligger på ca 46 m höjd över havet.

För nära 4 000 år sedan var Öjberget en liten ö långt ute i västerhavet. Ön var på den tiden knappt en kilometer lång och högst en halv kilometer bred. Till närmaste fastlandsstrand i sydost vid nuvarande Laihela var det en sträcka på nära 30 km.

Förmodligen var dåtidens Öjbergsö en rik säsongfångstplats, där tidens människor kunde fiska och jaga säl. Då erbjöd grottan under flyttblocket ett gott skydd mot väder och vind. Under storstenen gav en eld värme och tillredd mat av fisk, fågel och säl. Rätt ombonat blev det om man kunde täcka öppningen med hudar upphängda på slanor. Ytterligare utgrävningar behövs för att med större säkerhet kunna beskriva den tidens liv på ön i västerhavet.

Vid fortsatta utgrävningar i området som arrangerades av Vasa arbis våren 2005 kom ett intressant stenåldersredskap i dagen. Det var bettdelen av en stenmejsel som grävdes fram.

Öjberget och Söderfjärden för ca 3 800 år sedan. Ur Landhöjningssimulator gjord av Vasa stadsplaneverk och Svenska yrkeshögskolan 2000.

Categories

Archives

Tags