Människor väljer inte en tomte, utan en tomte väljer sin människa, säger Suvi Porkola, assistesterande tomtemor vid tomtegården Tyynelä.
Det finns mycket tomtar överallt, det finns små och stora, men inte av massproduktion. Var och en är handgjorda av Suvis svärmor, Eija Porkola, eller tomtemor, som hennes titel lyder.
– Det började med att jag letade efter en viss typ av tomtar, som de som ritades av Jenny Nyström eller Lars Carlsson, men jag stötte alltid bara på fel sort. Så småningom började jag göra dem själv och sälja dem på mässor.
Kombination av tomtar
och antikviteter
Tomtegården Tyynelä kombinerar de två passionerna hos en före detta antikhandlare, tomtar och antikviteter. Tomtegården ligger mitt på landsbygden i Larsmo och den består av en gammal gårdsgrupp, vars byggnader är inredda med antika möbler och föremål. Porkola säger att hon njuter av att bo på landet och av blommor, trädgård och gamla byggnader.
– Jag har tyckt om gamla möbler sedan jag var liten. Från min barndom minns jag hur jag fick leka i ett gammalt hus med två verandor och sedan demonterades huset ned med sitt lösöre. Det kändes fruktansvärt när jag satt på den kvarlämnade trappan.
Porkola gillar antikviteter så mycket att det som hon tjänar på tomtarna går till antikviteter. Man borde spara till elräkningen, men Porkola erkänner att pengarna har gått till nya eller egentligen gamla skatter. Dockor som härstammar från slutet av 1800-talet är tomtegårdens nyaste anskaffning i år. I dockskåpet firas sultanens dotters bröllop. Porkola presenterar en liten babydocka till vem man ytterligare gjort en miniatyr babydocka.
– Och jag har ännu munkpojkarna och kronan från Jaakkimvaarans kyrka och Björkö-skåpet, tillägger Porkola.
Från Teisko till Larsmo
Porkola, som ursprungligen kommer från Teisko, en lantlig by i Tammerfors, säger att hon har förälskat sig i Österbottens allmogemöbler. Stilen i Tavastland är mycket tyngre, i Österbotten kunde man se Sveriges intryck.
– Björkös blommönstrade skåp, dekorativa sniderier och en mer färgstark stil. Jag blev kär i dem.
Och Porkola förälskade sig också i en österbottnisk man och genom det hittades också den perfekta platsen för att grunda en tomtegård. Det är nu 17 år sedan Porkola började göra tomtar för sitt uppehälle.
Min mormor sade att skapa glädje med den gåva du har fått.
Det att en tomte väljer sin människa händer till exempel så här:
– Ännu två år efter besöket har vi blivit kontaktade och de har frågat om vi fortfarande har en viss tomte kvar. Den har inte lämnat besökaren i fred utan hen har varit tvungen att återvända för att hämta tomten, säger Suvi.
Porkola tycker att både tomtar och gamla möbler får finnas vid tomtegården så att alla kan njuta av dem. Porkola säger att samlandet av antikviteter blev större än hon trodde och inredningsfrenesin ärvdes av hennes mormor, som dekorerade sitt hem med amerikanska spetsgardiner i en tid då det ansågs konstigt.
– Det är därifrån jag tror jag ärvt den här galenskapen. Jag känner mig stärkt när jag får möblera, då känns inte smärtorna heller. Min mormor sade att skapa glädje med den gåva du har fått.
