MÅNADENS BY I JULI OCH AUGUSTI

MÅNADENS BY I JULI OCH AUGUSTI

OXKANGAR – STRÄNDERNAS BY

I Oravais skärgård i Vörå kommun ligger den lilla skärgårdsbyn Oxkangar. I byn finns det för tillfället ca 50 fastboende, men sommartid ökar invånarantalet avsevärt när ett stort antal villabor söker sig ut till sina sommarställen. Det är ofta havet och vattnet som folk tänker på när de hör Oxkangar och alla dess vikar, små broar och öar bidrar till en idyllisk skärgårdsmiljö.

Närheten till havet är något som uppskattas av såväl bybor, besökare som villabor och att Oxkangar kallas strändernas by är mycket passande. Här kan man sommartid ta sig ett dopp vid simstranden vid Gamla Ahlnäs, fiska eller åka båt och på vintern kan man roa sig med att pilka, skida, åka snöskoter eller bara
promenera på isen och njuta av lugnet och naturen.

Namnet Oxkangar fanns redan år 1443 och enligt sägen har byn fått sitt namn från de oxar som vöråborna hade på sommarbete i byn. Djurens trampande bildade stigar eller gångar – oxgångar som på dialekt blev oxgangar. År 1962 fastställde fullmäktige att byns officiella namn är Oxkangar och att det också är den rätta stavningen.

I Oxkangar har man i långa tider försörjt sig på fiske och jordbruk och strax efter krigen tog minknäringen fart i byn. Men tyvärr var det svårt att hitta tillräckligt med arbete i byn och därför emigrerade en del av invånarna i omgångar till främst Sverige och Amerika. Detta gjorde att invånarantalet i byn sjönk och har aldrig riktigt repat sig. Men kvar i byn stannade en trogen skara som ännu idag håller hembyn mycket kär.

Oxkangar saknade länge fast förbindelse med fastlandet, men år 1902 togs beslutet att bygga en färja som skulle trafikera över Hellnäs sund och bönderna i byn bidrog med virke till färjan. Nu blev det enklare att ta sig till och från Oxkangar. Men vintertid var ännu den enda vägen till och från byn över den ofta förrädiska isen. På den tiden var det inget alternativ att bygga bro över det mycket breda och 18 meter djupa sundet, den drömmen uppfylldes först drygt 60 år senare. Den 4 december 1965 invigdes Hellnäsbron och det underlättade livet för byborna avsevärt, byn var numera sammanlänkad med resten av världen.

De senaste åren har det jobbats flitigt i byn med det så kallade Fladaprojektet. Tack vare finansiering från EU kunde en långvarig dröm i byn förverkligas – att restaurera våtmarksområdet Fladan till ett område för rekreation och uteliv, en plats i byn med rikt djur- och fågelliv. Förutom grilltak finns där nu vandringled,
broar, en fisktrappa och ett utsiktstorn som kan glädja både fast boende och gäster utifrån. Till Fladan tar man sig enklast från parkeringen bredvid Österövägen, där även en karta över området kommer att finnas.

Byaföreningen har sitt högkvarter i den gamla byskolan mitt i byn. Den byggdes 1923 och verkade fram till 1967 och kallas numera helt kort Bystugan. Där har det byggts en lekpark bestående av gungor, klätterställning, karusell och en unik lekstuga gjord av en upp- och nervänd båt.

Byaföreningen ordnar aktiviteter året runt, till exempel firar vi varje sommar en Byadag med sång och musik, inbjuden festtalare och servering av både sött och salt. Dagen brukar vara uppskattad av stora och små och en möjlighet för bybor att träffas och umgås. Samtidigt får vi också prata med de sommargäster som finns på plats. I våras ordnades det pizzakväll i Bystugan och förhoppningsvis blir det en tradition. Det årliga nyårskaffet är också en återkommande tillställning att se fram emot.

I byn verkar också Gravgårdsföreningen Ro r.f. som ser till att gravgården i Malakton söder om byn vid Malakt-fjärden sköts om. Det är en liten förening som från enkla förhållanden arbetat fram en vacker och välfungerande begravningsplats.

Tidigare hade byn till och med två egna butiker, men nu får vi hålla till godo med Gunnars butiksbuss som stannar i byn två gånger i veckan och har en trogen kundkrets. Bokbussen i samarbete med Vörå kommunbibliotek besöker byn en gång per månad. Trots sin litenhet är Oxkangar en by med stort självförtroende och framtidstro och vart vi oss i världen vänder längtar vi tillbaka till vårt Oxkangar.