Text & Moibullas bild: Sara Storbäck
Övriga bilder privata
NYA PÖRTOMBOR BERÄTTAR
Hur ser framtiden ut i en liten by som Pörtom? Många ungdomar flyttar för att studera på annan ort och väljer sedan att inte återvända. Bankkontor stängs. Matbutiken stängs. Apoteket håller öppet endast ett par gånger per vecka. Ja, byn avfolkas allt mera, tror man.
Faktum är att befolkningsantalet i Pörtom ökar under somrarna. I Pörtom finns det nämligen många företag inom trädgårdsbranschen, som tar emot arbetskraft från andra länder, både under högsäsong men även för längre perioder.
En del av de som kommer hit från andra länder väljer sedan att stanna i Pörtom och i Finland permanent. De bygger upp nya liv här, har framtidstro och drömmar. I takt med att den finländska befolkningen åldras, blir Finland allt mer beroende av inflyttning och arbetskraft från andra länder.
I sommar har jag, tack vare mitt sommarjobb vid Conny Söderbacks Trädgård i Pörtom, fått flera nya vänner som flyttat till Finland från andra länder. Inför detta blogginlägg har jag fått den stora äran att intervjua några av dessa nya Pörtombor. Här är deras syn på livet i vår lilla by.
Artem Kalashnik
Artem Kalashnik har bott och arbetat i Pörtom i över tre års tid. Han hörde talas om livet i Pörtom tack vare en av sina vänner, som bott här i mer än tio år och tack vare vännens berättelser bestämde även han sig för att flytta hit.
Artem kommer ursprungligen från en stad med cirka 30 000 invånare i Ukraina. Han är utbildad ekonomie magister. År 2016 valde han att säga upp sig från sitt arbete som revisor på en privatägt företag i Ukraina för att flytta hit. ”Jag gjorde så eftersom att lönerna i Finland är betydligt mycket högre jämfört med i Ukraina” förklarar han. Nu arbetar Artem vid Söderbacks Trädgård i Pörtom och trivs bra med sitt jobb. ”Arbetsuppgifterna är inte så svåra och arbetsdagarna är bara åtta timmar långa” säger Artem. Vidare förklarar han att det är vanligt att man arbetar 12, 16 eller till och med 20 timmar långa dagar i Ukraina, utan att få någon övertidsersättning.
Utöver att Artem trivs med sitt arbete, verkar han också trivas bra i Pörtom. Han nämner att det faktum att byn inte längre har någon matbutik för med sig en del planerande. Samtidigt är det väldigt viktigt för honom att bo nära sin arbetsplats.
”De människor som jag känner i Pörtom är snälla, pratsamma och alltid hjälpsamma” säger han. ”En gång behövde jag få ett dokument utskrivet och en av mina grannar ställde snällt upp och lånade ut sin printer”. Artem berättar vidare att han inte har haft några som helst problem med att lära känna nya människor i Pörtom, men att han å andra sidan inte heller brukar ha svårt för att få nya vänner och bekanta. Artem har tidigare gått språkkurser i både finska och svenska, men bestämde sig för att satsa på att lära sig svenska först, när han insåg att han personligen hade lättare för svenskan. Kommande höst planerar han att gå ännu en kurs i svenska.
Sin fritid ägnar Artem gärna åt fiske eller åt att spela fotboll med sina vänner. Han tycker också om att läsa och att titta på dokumentärer. ”Jag tycker om att titta på sådant som jag lär mig något av” förklarar han och nämner Animal Planet och National Geographic som två stora favoriter.
”DET FINLÄNDSKA SAMHÄLLET BRYR SIG OM DE UTSATTA.”
”Den största skillnaden mellan Pörtom och min hemstad i Ukraina är att jag har kunnat lämna min bil olåst flera gånger utan att någon har tagit vare sig bilen eller de saker som vid tillfället funnits i den” berättar Artem. Denna ärlighet bland Pörtomborna är någonting som han verkar uppskatta mycket. En annan stor skillnad är enligt Artem att det finns betydligt fler sopkorgar i städerna i Finland, jämfört med i Ukraina och att finländarna i regel är bättre på att inte skräpa ner runt omkring sig än vad man är i hans hemstad. Om du frågar Artem är det allra bästa med Finland ändå välfärden och den sociala tryggheten. ”Det finländska samhället bryr sig om de utsatta och alla betalar höga skatter så att var och en ska kunna få tak över huvudet och vård vid behov.”
I framtiden vill Artem gärna studera i Finland. Han har hittat en engelskspråkig utbildning inom hans egen bransch, nämligen ekonomi, som han gärna kan tänka sig.
Moibulla Fezullah
Moibulla Fezullah kom till Finland som asylsökande från Afghanistan för nästan 4 år sedan. Under sin första tid i Finland bodde han i Kristianstad där han fick lära sig finska. Sedan snart två år tillbaka bor Moibulla i Pörtom, där också han arbetar vid Söderbacks Trädgård.
Moibulla kommer från en liten by i Afghanistan och på familjens bondgård odlas bland annat vete, råg och ris samt grönsaker av olika slag. Familjen har även kor, höns och får. Klimatet gör att spannmål vanligen kan skördas två gånger per år.
Afghanistan har omkring 34 miljoner invånare, varav cirka 5 miljoner har uzbekiska som modersmål, vilket Moibulla också har. Eftersom att uzbekiska talas av en minoritet av befolkningen garanteras inte service på uzbekiska i Afghanistan. Därför pratar Moibulla även Dari, ett språk som talas av cirka 12 miljoner av invånarna i Afghanistan. Han har lärt sig Dari genom att många människor som bor i byn han kommer ifrån pratar det.
Den enda utbildning som Moibulla hittills har fått är när han som barn undervisades av en imam som lärde honom att läsa och skriva. Undervisningen pågick alltid under vintrarna, cirka tre månader om året i fyra års tid. På somrarna arbetade han på familjens bondgård.
TRIVS BRA MED ARBETET I PÖRTOM
Moibulla berättar att han trivs bra med sitt arbete här i Pörtom. Han förklarar att en del av arbetsuppgifterna påminner om de uppgifter som han hade på sin familjs bondgård i Afghanistan. På fritiden umgås Moibulla gärna med sina vänner, promenerar eller dricker kaffe på bybaren, men allra helst, tränar han vid byns gym. ”Det är synd att mataffären och sådant försvinner härifrån, men det är väldigt bra att gymmet finns” säger han. Han brukar träna 5-6 gånger i veckan.
”Det bästa med Finland är att det är fred här och att det finns arbete” berättar Moibulla. ”Dessutom är alla människor trevliga”. Han lyfter också fram det faktum att det finländska samhället är jämställt. ”Här spelar det ingen roll om man är man eller kvinna, alla har samma rättigheter oavsett kön” säger han. I framtiden vill Moibulla avlägga yrkesexamen i Finland. För tillfället drömmer han om att bli bilmekaniker.
Eva & Kirill Tsarenko
Eva och Kirill Tsarenko kommer ursprungligen från Ukraina. Eva är utbildad inom journalistik och media, medan Kirill har en ekonomiutbildning inom finans och kredit. Paret Tsarenko har bott permanent i Finland i ett och ett halvt års tid. Eva kom till Finland för första gången år 2013. Då stannade hon i Finland över sommaren och arbetade vid en jordgubbsodling i östra Finland. Ett år senare kom hon tillbaka och då följde Kirill med. När de kom till östra Finland för första gången såg de nästan bara skogar och sjöar. ”Jag förundrades över hur folk kan bo sådär mitt i skogen, nästan helt för sig själva” berättar Kirill.
”Givetvis kom vi hit för att arbeta, men vi var också sugna på att se någonting nytt” förklarar de. Sedan 2014 har paret Tsarenko hunnit bo på olika håll i Finland, men de har även bott en tid i Polen och en tid i Ukraina. För ungefär ett och ett halvt år sedan fick de båda anställning vid Söderbacks Trädgård i Pörtom. Till en början bodde de några kilometer utanför Pörtom kyrkby, men för snart ett år sedan bestämde de sig för att flytta till Vasa. En stor orsak till det var att de båda kommer från ganska stora städer i Ukraina och därför känner de sig mera hemma i en stad än på landsbygden. Nu pendlar de från Vasa till arbetsplatsen i Pörtom, där de verkar trivas bra. ”Våra chefer är mycket vänliga” säger de.
Vidare berättar Eva och Kirill att de upplever finländarna som hjälpsamma. ”Det var lätt för oss att flytta in här i Pörtom” förklarar de. ”Grannar och vänner gav oss köksredskap, som tallrikar och annat nödvändigt”. Dock berättar paret Tsarenko också att det inte har varit så lätt att lära känna nya människor på djupet i Finland. De har ibland upplevt att många finländare är reserverade och tillbakadragna, men poängterar också att det inte heller är så lätt att skaffa nya vänner som vuxen i Ukraina.
”DET ÄR EN MÄNGD SMÅ SAKER SOM GÖR ERT LAND SÅ BRA.”
Det bästa med Finland är den finländska livsstilen. ”Det är en mängd små saker som gör ert land så bra” säger Kirill. ”och vi talar om dessa små skillnader nästan varje dag” fyller Eva i. För det första upplever paret Tsarenko finländarna som mycket ärliga. Som ett exempel på detta berättar Kirill om när han blev av med sin plånbok i Vasa och fick tillbaka den tack vare att en kvinna hade hittat den och kontaktade honom via Facebook. ”Det skulle inte ha hänt i Ukraina” säger han.
Vidare berättar Kirill att han fascineras av sättet som finländska barn uppfostras på. ”Här får barn ta plats och barnen ges en egen röst” säger han. Han berättar även att han har upplevt finländska barn vara bättre på att respektera sina föräldrar och deras regler, jämfört med barn och ungdomar i Ukraina.
”Självklart finns det bra saker med Ukraina också. Folk där är också vänliga och generösa, men vi beundrar den finländska livsstilen och vill gärna leva den själva” säger Eva.
”En annan positiv sak är att den sociala tryggheten som finns i Finland. Här ser jag var skattepengarna hamnar” säger Kirill och berättar att sjukvårdskostnaderna i Ukraina snabbt blir väldigt höga.
VIKTIGT MED SPRÅKKUNSKAPER
På fritiden reser Eva och Krill så ofta som de kan. ”Vi har planerat en resa till Stockholm inför nästa gång som vi har flera lediga dagar i rad” berättar de. Lediga kvällar ägnar de gärna åt att utforska Vasa till fots eller på cykel. Ibland studerar de även språk på fritiden. Båda kan finska och Eva förklarar att de valde att lära sig finska, framom svenska, eftersom att det är lättare att ta sig fram på finska i Finland och eftersom att fler människor talar finska. ”Dock tror jag att man kan ha stor nytta av att kunna svenska också” säger hon. ”Vi kan några fraser och bara det har varit till stor hjälp för oss”.
I framtiden vill Eva och Kirill Tsarenko resa ännu mer, njuta av livet i Finland, de hoppas få fler finländska vänner, men de vill också studera mera språk. ”Man kan inte leva ett normalt liv utan att kunna åtminstone ett av språken som talas i landet som man befinner sig i” säger Eva.
